Socialstyrelsens förtydliganden om riktlinjerna för vård av depression och ångestsyndrom

av admin den 24 april 2017

Sedan i januari i år har det pågått en het debatt i media om Socialstyrelsen  förslag till nya nationella riktlinjer för behandling av depression och ångest.

Debatten initierades av sjutton nordiska forskare som via ett flertal artiklar i DN Debatt menar att förslaget innehåller i många stycken felaktiga tolkningar av aktuell forskning. De anser att sakkunniga forskare med internationella och aktuella perspektiv på forskningsläget måste få i uppdrag att omarbeta riktlinjerna. Psykolog Ulf Hjelm har uttryckt sina åsikter i en artikel som publicerats på Svenska Dagbladets debattsidor. Psykiatribloggen publicerade nyligen en längre version av Ulfs artikel. 

Här kommer ytterligare respons från Ulf på Socialstyrelsens svar på kritiken. 

Av Ulf Hjelm, psykolog första linjen unga/VISIT Vårdcentralen Hagfors:

I slutet av remisstiden har Socialstyrelsen förtydligat sig.  De säger att de vill öka mängden psykoterapi. Huvudproblemet är att förslaget läggs/uttalas utan en fördjupad analys av det reella vårdbehovet i Sverige. Psykoterapi, psykologisk utredning och behandling, psykosocial behandling och psykopedagogisk behandling är exempelvis mycket olika behandlingar.  Ändå slår socialstyrelsen fast att mängden psykoterapi skall öka (vilket jag subjektivt tycker är bra).

Socialstyrelsen konstaterar följande: ”I riktlinjerna framhålls den stora bristen på relevant vård och att vårdgivare i regioner och landsting under kommande år måste lägga stora resurser på utbildning och kompetensutveckling inom olika behandlingsmetoder”.  Vad är relevant vård i Sverige? Att KBT rangordnas högt över all annan psykologisk behandling utifrån svenska och internationella studier om evidens för psykoterapi?   Hur stora resurser måsta egentligen läggas på utbildning och kompetensutveckling för vilka metoder?

Socialstyrelsen antar också att den ökade psykiska ohälsan ökar behovet av psykoterapi. Vi som arbetar i vården med behandling av psykisk ohälsa hos barn och unga ser också något helt annat.

Vi ser flera förbättringsbehov i det preventiva arbetet, i skolan i den samlade elevhälsan, i skolans metoder och arbete med tidigt upptäckt och insats av/mot psykisk ohälsa som bland annat nedstämdhet, depression, oro och ångest.  Vi ser ett ökat behov av utredningar och behandlingar i den nya öppenvården av ett stort antal yrkesgrupper i samordning, bl a av allmänläkare, barnläkare, psykiatrer, sjuksköterskor, psykologer, socionomer, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, dietister, friskvårdare, barnpedagoger och psykoterapeuter i behandlingen av depression och ångestsyndromen.

Vi ser också att den nya öppenvården utanför traditionell sjukvård behöver utvecklas i fortsatt  mångfald, inte att en specifik metod skall högprioriteras.

Slutligen skriver Socialstyrelsen: ”Enligt patientlagen har varje enskild patient rätt att i samråd med behandlande läkare välja mellan de olika behandlingar som har stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet. Riktlinjerna är rekommendationer på gruppnivå som ett stöd för dem som fattar beslut om hur sjukvårdens begränsade resurser ska fördelas och tar inte ställning till enskilda individers vårdbehov. I det enskilda fallet är det alltid behandlande vårdpersonal som har ansvaret för att i vårdmötet ihop med patienten göra en bedömning av patientens behov och i samråd med patienten välja den behandling som patienten föredrar inom ramen för vetenskap och beprövad erfarenhet.”

Exakt så är det.  Men en nästan identisk text finns också för de försäkringsmedicinska beslutsstöden. Ändå slog beslutsstödens rekommendationer på gruppnivå igenom som en lag på individnivå. Förändringen gick mycket fort.

Jag tycker naturligtvis att man skall utreda frågan mer ingående innan de nya riktlinjerna fastställs.

Vänliga hälsningar

Ulf Hjelm, psykolog första linjen unga/VISIT Vårdcentralen Hagfors

Bokmärk/Dela
Fler

Lämna en Kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: