Min erfarenhet av att leva med en diagnos

av admin den 3 oktober 2016

Av Katarina Grim, doktorand i socialt arbete vid Karlstads universitet och Högskolan Dalarna. Forskningsområde: Delat Beslutsfattande (Shared Decision making, SDM).  Aktuell som gästbloggare om medverkan som erfaren brukare i patient- och närståendeutbildningar.

Katarina GrimPsykiatriska öppenvårdsmottagningen i Arvika har genomfört ett antal omgångar av Patient- och närståendeutbildning för personer med bipolär sjukdom där jag medverkat som erfaren patient och brukare. Pedagogiken utgår från den norska modellen med det något svåröversatta namnet Laering & Mestring. Det unika med modellen är att vårdpersonal samarbetar i tvärprofessionella team jämbördigt med personer som har egen erfarenhet av att leva med en diagnos eller av att vara närstående. Just erfarenhetsdelning är den grundläggande pedagogiska idén med Laering & Maestring.

Hopp och tro på sin egen förmåga

Under kursen berättar jag om mina erfarenheter. Jag har efter hand lärt mig uppmärksamma tidiga tecken på när måendet är på väg upp eller ner. Jag har också lärt mig vad jag själv kan göra för att hitta balansen igen.

För tio år sedan trodde jag inte att jag någonsin skulle fungera och må så bra som jag gör idag. I dag lever jag med en bipolär diagnos och bipolär känslighet men inte i sjukdomens våld som jag gjorde under många år. I dag kan jag njuta av det goda i livet utan att skjuta upp i mani och jag märker när jag är på väg att sjunka ner och vet hur jag kan motverka och återfå balansen.  Efter mycket prövande har jag fått en medicinering som fungerar bra och som jag kan reglera i samråd med min läkare.

Att få prata med någon som ”varit där” och kommit vidare i sina liv ger hopp och en större tro på sin egen förmåga att övervinna svårigheter.  Det gör det också lättare för patienterna att se och förstå skillnaden mellan vad de kan göra själv och vad de behöver hjälp med.

Bara att kliva in i lokalen är stort

Ett team av vårdpersonal och personer med egen erfarenhet har ansvarat för genomförandet av utbildningen. Sammanlagt deltog 39 personer och ungefär lika många närstående. Närvaron för de nio kvällsträffar som utgör en kurs har varit hög även under de mörka månaderna på året, trots att många haft ett antal mil att åka.

I de här kurserna verkar det som om det för många är en nyckelhändelse att bara kliva in i lokalen vid första tillfället. Psykisk ohälsa är fortfarande belagt med skam och stigma. För många av deltagarna är det första gången de möter med andra med diagnosen.

Att få uppleva att man inte är ensam utan att det finns andra man kan dela sina erfarenheter och frågor med betyder mycket. Att få vara delaktig i alla delar av de här grupperna, från planering till utvärdering, har varit oerhört givande för mig personligen. Det är inte alltid man har glädjen att se så omedelbart positiva effekter av en intervention.

Bokmärk/Dela
Fler

{ 1 kommentar… läs den nedan eller lägg till en }

1 wiktoria 24 oktober 2016 kl. 08:26

Tack Katarina för intressant artikel. Du förmedlar hopp och värme.
Wiktoria

Lämna en Kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: