Sol, sommar och semester!

av Monica Hedman den 23 juni 2016

Äntligen är det sommar och med den kommer lite behövlig ledighet med eller utan sol och värme. Just nu längtar jag bara efter att bara få vara, att slippa väckarklockans tjutande var morgon och att få äta brunch i hammocken. Jag har tidig semester i år därför denna längtan just nu, annars gillar jag verkligen att jobba på sommaren trots att det allt för ofta innebär en del förändringar i vardagslunken och ett högre tryck på avdelningarna. Jag ser fram emot att få jobba med alla dessa kolleger som kommer till oss i sommar och dels gör det möjligt för oss alla att få ledigt dels påminner de mig om att jag ska vara nyfiken på mitt arbete. Ibland tappar vi bort den egenskapen i vardagslunken, det är alldeles för lätt att fastna i gamla hjulspår och därmed lite tappa kraften.

Inför denna stora utbildningsinsats vi gjort med Resima under de senaste sju månaderna var jag väl medveten om att vi instruktörer inte skulle få med oss alla kollegor i resima-tänket direkt som innebär att jobba lågaffektivt och att tänka möjligheter före tvångsåtgärder. Jag var väl medveten om att en förändringsprocess av detta slag kräver en hel del arbete och tar tid, jag har den tiden det tar men har våra patienter det?

Det finns evidens på att psykiatriska kliniker som jobbar enligt Resima*, Terma** eller Bergenmodellen*** har färre hot- och våldssituationer och jag är övertygad om att vi i Värmland är skapade precis lika som övriga Sverige och Norge samt även Danmark och därmed kan få samma resultat även här. Det är fastställt av ledningen att vi ska arbeta enligt Resima därför är jag är förvånad över att enskilda individer kan tro att just de inte behöver jobba enligt denna arbetsmodell för att de vill tro att tvång löser ett problem. Jag vill påstå att tvång löser en situation men att man först ska se till alla andra möjligheter och att vi kolleger tillsammans måste samarbeta hela vägen. De som har en annan åsikt än mig i frågan kan gärna ge mig en rimlig förklaring till varför en personalgrupp kan lösa en situation utan tvång och en annan inte när det gäller samma patient och samma förutsättningar.

Vi får inte lägga in våra egna personliga värderingar i sakfrågor gällande patienterna och kanske är det just dessa personliga värderingar som orsakar ett dåligt bemötande och därmed risk för hot och våld.

Jag ser fram emot en fortsatt utveckling av våra resurser i möte med aggression i höst, men först semester.

 

Trevlig sommar

 

 

*Resurser i möte med aggression, **Terapeutisk möte med aggression, ***Terma + Anna Björkdahls teori om våldsprevention.

Bokmärk/Dela
Fler

Lämna en Kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: