Konstutställningen ”Den fulaste tavlan”

av Susanne Boman den 13 juni 2016

Just nu visar landstingets konstenhet en utställning i Spisrummet utanför samlingssalen på Centralsjukhuset. Konstutställningen innehåller konst som man har blivit ombedd att plocka bort från sin plats. Medarbetarnas motiveringar till att avlägsna verket finns också med. I senaste numret av Psykiatribladet finns en artikel om utställningen skriven av Ola Lindgren. Han delar med sig av sina tankar och reflektioner om vad som ligger bakom reaktionerna på konsten, underströmmarna, vad som berör oss på djupet, i arbetet med svårt sjuka och ibland döende människor. Missa inte att ta del av utställningen.

Ur psykiatribladet nummer 3, 2016

Att förneka livets svärta

”Det handlar om bilder som uttolkaren anser berör döden på ett obehagligt sätt. Ett annat tema är kön och sexualitet, ett område som med rätta är tabu för den som möter patienter avklädda eller nakna. Ett tredje har med kroppen och kroppsfunktioner att göra. Ett område som inte heller får vara laddat för den som i sin yrkesutövning överskrider vanliga gränser för kroppslig intimitet. Att svart-vita bilder är nästan omöjliga att placera på våra avdelningar och mottagningar tror jag har just med associationer till sorg, död och begravning att göra.
Hur kan man då förstå dessa reaktioner på landstingets konstinköp? För mig blir det en bild av den ångest som ”transporteras” till sjukhuset av patienter och anhöriga i livets allra svåraste och mest utsatta belägenhet och hjälplöshet. Ångest som huset och vi som arbetar i det ska härbärgera och ”smälta” till hanterbart format.
För att kunna härbärgera andras känslor behöver vi beröras av dem och när måttet är rågat kan vi inte ta emot mer. Då träder de psykologiska försvarsreaktionerna, till exempel projektion, in. Vi förflyttar det svåra från vårt inre så att vi kan försöka hantera det som något yttre och till exempel ta bort det genom att avlägsna det i form av en bild.” …..

……”Reaktionerna på landstingets konst blir begripliga som uttryck för ångest och rädsla som bryter igenom vår nödvändiga illusion om att livet är gott och förutsägbart. En illusion som är svår att upprätthålla när man möter motsatsen, vanmakt och lidande, varje dag.”

Text : Ola Lindgren

Bokmärk/Dela
Fler

Lämna en Kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: