Inför uppstarten

av Monica Hedman den 2 april 2015

Hösten 2015 börjar utbildningen för de som skall bli instruktörer i Bergenmodellen, Norge skickar sina bästa utbildare, sitt dreamteam, det tackar vi för. Det känns lite långt ifrån just nu, i väntan på hösten samlas vi i projektgruppen för avstämning och planering en gång per månad. I vår planering ingår bland annat att vi ska besöka alla avdelningar och informera om Bergenmodellen på ett APT (arbetsplatsträff).

Igår var jag till Rättspsyk i Kristinehamn på deras stor APT, kan väl inte direkt påstå att de hoppade av glädje i bänkraderna när vi pratade om vårt arbete med att införa Bergenmodellen. Maria har tidigare beskrivit hur de arbetar inom Rättspsykiatrin och jag inser ju att de i stort sett redan arbetar som om Bergenmodellen är införd. Det sades väl inte rätt ut men jag anade en våg av tankar som ”nymodigheter å andre kônstigheter”. Klart jag förstår att man lätt blir skeptisk till den som kommer och berättar om hur man i framtiden ska arbeta när man redan arbetar så. Min tanke efter detta möte är att det här blir KANONBRA, så mycket kompetens och erfarenhet vi kan föra vidare genom det här projektet. Här har vi en verksamhet som fungerar fullt ut med denna arbetsmetod, alltså blir vårt arbete så mycket lättare att införa inom den allmänpsykiatriska slutenvården.

I Kristinehamn har de en lång erfarenhet av Rättspsykiatrisk vård och av allmänpsykiatrisk vård sedan tiden på Mariebergskliniken, http://www.psykmuseet.se/2014/03/mariebergs-mentalsjukhus-i-kristinehamn/ Många av mina medarbetare på allmänpsykiatriska slutenvården har arbetat på Marieberg och de talar mycket varmt om tiden där, miljön och arbetsklimatet. Jag har förstått att för många har det varit en stor sorg att behöva lämna detta ofrivilligt, att behöva lägga ned en verksamhet som fungerar för att lokalerna är uttjänade. Inte så roligt heller när man trivs i en arbetsgrupp som i samband med flytten till nya Psykiatrihuset i Karlstad splittras. Den andan som de hade på Marieberg är omöjlig att efterlikna då verksamheten i modern tid är större här i Karlstad samt att vi har slagit samman tre olika vårdkulturer (från Kristinehamn, Arvika och Karlstad).

Första tiden här i Psykiatrihuset har varit ”spretig”, det har varit en del diskussioner i arbetsgrupperna om hur vi bäst ska arbeta. Bemanningen på avdelningarna är lägre mot för innan vi flyttade in 2011 och det har tillkommit en patientgrupp med allvarliga kroppsliga sjukdomar som vi förväntas ge god omvårdnad trots avsaknad av viss utrustning. Det har tagit tid att ställa om sig i den nya arbetsmiljön och till de förändrade kraven, men nu är vi på god väg. Vi har tappat en hel del kompetens av olika anledningar, större delen av de som slutat har inte velat pendla eller har gått i pension, det har självklart haft en inverkan på vårt arbete också.

 

Att förändra är att riskera förlora något, att vi nu skall införa Bergenmodellen ser jag inte som en förändring utan som en vidareutveckling av det vi redan har.

 

Glad Påsk alla

Bokmärk/Dela
Fler

{ 4 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

1 Monica Hedman 16 april 2015 kl. 23:43

Ibland blir allt fel eller ingenting rätt 🙂

Efter 4 dagar på RPK i Säter har jag lite mer kunskap om hur Bergen (TERMA) fungerar i praktiken vilket jag kommer skriva om i nästa inlägg.

2 Ola Lindgren 15 april 2015 kl. 07:40

Jag trodde jag skrivit en uppmuntrande kommentar. Det var i alla fall min avsikt. Tråkigt om du uppfattat mig som kritisk. Min poäng var i alla fall att man inte bör lägga kraften på att ”införa modeller” utan på att utveckla medarbetarna och arbetsgrupperna.

3 Monica Hedman 14 april 2015 kl. 23:25

Tack Ola för din kommentar.

Jag vill först och främst förtydliga att jag INTE är för en auktoritär uppfostran varken i mitt arbete inom psykiatrin eller som mamma till tre barn. Jag gillar demokrati, medbestämmande, jämlikhet, respekt och ett gott bemötande.

Jag är väl medveten om att mentalvården förr i tiden innehåll förtryck, kränkande handlingar och svåra övergrepp på Marieberg och övriga mentalsjukhus. Det var inte den tiden och de erfarenheterna som jag syftade på i mitt inlägg utan det arbete och förhållningssätt som de arbetar efter idag. Min erfarenhet är att de orter som haft stora mentalsjukhus har en bra psykiatrisk vård i modern tid.

Jag tror inte att man kan införa en modell eller en arbetsmetod till att utföra ett arbete inom någon verksamhet. Däremot tror jag att man kan använda en arbetsmetod som ett verktyg för att strukturera, forma, utveckla och vidareutveckla en verksamhet. Mer om detta i ett senare inlägg.

4 Ola Lindgren 9 april 2015 kl. 08:16

Det var mycket som var bra på de gamla mentalsjukhusen, men det var det som var riktigt dåligt som gjorde att de lades ner. Det fanns ett stort mått av tolerans och humanism, samtidigt som det skedde svåra övergrepp och integritetsbrott under ofta livslång vistelse. Det är värdefullt att en del av traditionens ”know how” finns bevarad, samtidigt som den förtryckande disciplineringen behöver ersättas av relations- och utvecklingsarbete. Det finns dock ingen anledning att bli alltför imponerad av ”modellerna”, eftersom allt till syvende och sist ändå faller tillbaka på gruppens och den enskilda(e) medarbetarens kvaliteter. (Att själv kunna vara i stark affekt och samtidigt relatera lågaffektivt.) Man kan som du beskriver göra jobbet helt utan ”varumärke”. Jag kan för övrigt rekommendera de små filmer som finns inflikade i texterna på http://www.nationellasjalvskadeprojektet.se/vard–vardgrannar/webutbildning/modul-for-heldygnsvard.html
Behandlingsarbete istället för försök till auktoritär uppfostran!
Lycka till med att bära den nya kulturen i psykiatrihuset!

Lämna en Kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: