Jag trivs i slutenvården

av admin den 9 december 2014

Av Bianca Bostina, överläkare vid allmänpsykiatriska slutenvården i Värmland 

Jag tycker om att jobba med människor och att kunna göra skillnad i människors liv.

Min första kontakt med psykiatri var under läkarutbildningen. Under min praktik träffade gruppen en manisk patient. Alla andra studenter blev skrämda av patientens uppträdande och lämnade rummet. Men jag var intresserad och stannade kvar och lyckades lugna patienten.

Mitt intresse för psykiatri väcktes där och då. Idag är jag väldigt glad att jag har valt att jobba inom psykiatrin. Det är utmanande, att förstå hur hjärnan och det mänskliga psyket fungerar är fascinerande. Ingen dag är den andra lik och man får möta många intressanta människor.

Jag kom till Värmland för tre år sedan och kände direkt att jag trivdes på min nya arbetsplats. Slutenvården hade precis flyttat till ett helt nybyggt hus vid Centralsjukhuset i Karlstad. Det var mycket modernt och liknande ett femstjärnigt hotell. Verksamheten höll just på att flytta in och jag hade möjliget att vara med från början och påverka vården på avdelningen.

Möjligheten till inflytande i mitt arbete är fortfarande stort, vilket är viktig för mig. Vi har en god stämning i personalgruppen och vi har mycket roligt tillsammans både på jobbet och privat. Vi är lyhörda för varandra och det finns mycket samlad kunskap bland oss. Allt detta bidrar till en god vårdkvalitet och trivsam arbetsmiljö.

Bianca med vänner

Bianca, längst till vänster, åker gärna skidor tillsammans med vänner som hon fått genom arbetet inom psykiatrin.

Jag kände mig också väldigt hemma i Karlstad från första början. Det är en vacker stad som har mycket att erbjuda utan alla storstadens problem. Människorna är väldigt trevliga och välkomnande oavsett vilken nationalitet man har. Det är lätt att få nya vänner och att bli en del av samhället.

Här finns möjlighet att roa sig på klubbar och mysiga resturanger. Men här finns också närhet till natur och friluftsliv. Sen jag flyttade hit från Rumänien har jag upptäckt tjusningen med att vara ute i de vackra värmländska skogarna . Förra året provade jag för första gången längdskidor och hade riktigt kul. Nu väntar jag bara på att snön ska falla så jag får ge mig ut i spåret igen.

Bokmärk/Dela
Fler

Lämna en Kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: