Emotionell reglering

av bloggadmin den 29 juni 2014

Av Kjerstin Almqvist, chef vid psykiatrins Fou-enhet och adjungerad professor vid Karlstad universitet.

Dag Nordanger tillhör de forskare i Norge som intresserat sig för utvecklingstrauman och sambandet mellan livsomständigheter under de första åren av livet och hjärnans utveckling. Början av maj detta år hade jag glädjen att föreläsa tillsammans med Dag Nordanger på en konferens om små barn och trauma som arrangerades av Allmänna Barnhuset.

Dag har tillsammans med andra forskare i Norge etablerat ett nätverk som arbetar med kunskapsutveckling som stöd för behandling av olika traumarelaterade tillstånd, inte minst svårigheter med emotionell reglering.

På webbsidan cactusnettverk.no finns bra kunskap för behandlare och forskare med syftet att förbättra insatser för barn och ungdomar. Du kan även se Dag Nordanger på YouTube föreläsa på ett väldigt pedagogiskt sätt om hur man kan förklara svårigheter med emotionell regleringsförmåga för både barn och vuxna för att etablera en god behandlingsallians. Han gör det på norska förstås (trussel betyder hot).

Forskningen om neurobiologiska effekter av bristande omsorg eller utsatthet för skrämmande upplevelser har blivit ett spännande fält där den medicinska eller neurobiologiska kunskapen samverkar med den psykologiska på ett fruktbart sätt. Till skillnad från vad man trodde förr utvecklas ju hjärnan inte genom mognad, utan genom stimulans och olika erfarenheter som vi utsätts för. Det innebär att nervbanorna struktureras och byggs beroende på viktiga erfarenheter, och de första åren av livet har särskilt stor betydelse för hur vår förmåga till emotionell reglering formas.

En skrämmande eller otrygg livsmiljö genererar höga nivåer av stressrelaterade hormoner vilket bland annat bidrar till en sämre tillväxt av hippocampus och prefrontala cortex. Den typen av påfrestningar bidrar till försämrad förmåga för emotionell reglering, med konsekvenser som att man lättare blir hyper-aktiverad (hög spänningsnivå, hög ångestnivå, irritabilitet etc.) eller tvärtom hypo-aktiverad (avstängd, upplevelse av tomhet, hopplöshet, bristande aktivitet).

 

Bokmärk/Dela
Fler

Lämna en Kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: