Vårt behov av självreflektion

av admin den 28 november 2013

Psykiatribloggen har nöjet att presentera en ny bloggare, Rolf Ahlzén. Rolf  är läkare på psykiatriska öppenvården i Karlstad och docent i medicinsk humaniora. Han föreläser både lokalt och nationellt om medicin och humaniora. Han är ansvarig för etikarbetet på Universitetssjukhuset i Örebro, och deltar nationellt och internationellt i debatten om sjukvårdens etiska frågor. 2010 disputerade han i England med avhandlingen: ”Why should physicians read? Understanding clinical judgement and its relation to literary experience”.  Rolf kommer regelbundet att dela med sig av sina reflektioner på vår blogg.

——————————————————————————————————-

Jag har ägnat en hel del tid åt att studera och skriva om psykiatrins och de psykiska sjukdomarnas historia. Ibland finner man förakt, men oftast en sorts nedlåtande god vilja i kombination med brist på förståelse av vad de sjuka känner, tänker och behöver. När psykiatrin halkade efter den somatiska sjukvården prövade man desperata terapier: insulincoma, lobotomier, elchocker. Av dessa har bara den sistnämnda överlevt, i radikalt förändrat skick.

Det är bättre nu. Hur mycket bättre? Det är en fråga vi måste ställa oss. Istället för att i nedlåtande ordalag fördöma dem som kom före oss borde vi fråga oss vilka vår tids blinda punkter är? Tar vi oss tid till detta? Har vi ett arbetsklimat där vi, åtminstone då och då, i grunden frågar oss vad vi håller på med?

”Själens schamaner” kallar Nils Uddenberg lätt provokativt sitt eget skrå för i sin trevliga bok om sin tid som psykiater. Det är förstås tillspetsat. Men nog är vår okunnighet fortfarande mycket stor, och innebär det att vi borde vara ödmjuka och självkritiska. Klarar vi det, och vill vi?”

Rolf Ahlzén
L
äkare på Psykiatriska Öppenvården i Karlstad och och docent medicinsk humaniora

Bokmärk/Dela
Fler

Lämna en Kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: