Lagom är 7?

av Kathrin Mrtel den 8 november 2012

Vad är lagom? Min chef, Christina Sand, verksamhetschef på barn- och ungdomspsykiatrin i Värmland berättade nyligen för mig att hon varit på en föreläsning av Gunilla Gerland som berättade om hur det varit att växa upp med Asbergers syndrom. När man har Asbergers syndrom har man svårigheter med att förstå socialt samspel och man har även svårt att förstå liknelser och ironi. Det är inte ovanligt att man också har svårigheter att använda sig av sammanhanget för att förstå detaljer, till exempel vad ett ord med flera betydelser har för innebörd…(t.ex. lagom) beroende på i vilket kontext det används.
 
Gå lagom fort, skratta lagom, ta lagom många kakor (Pippi hade nog Asbergers syndrom?).
 
Hur som helst… som barn hade Gunilla hittat olika strategier för att inte komma i jobbiga “lagom-situationer”. Hon hade frågat sin mamma vad som egentligen var lagom i samband med att hon fått i uppdrag att hämta lagom många potatisar till middagen. Mamman hade svarat ” 7″. Efter det blev 7:an hennes riktning på vad som var lagom och det visade sig att den siffran fungerat förvånansvärt bra under hela Gunillas liv.
 
Jag har ett annat lagom-begrepp som jag hörde första gången för några år sedan när min svåger anklagade min syster för att vara så “mittilagom”. Numera använder jag begreppet ofta (här kan det passa att ställa sig frågan, vad är ofta?  ), som ett skällsord. Jag vill inte vara mittilagom (det vill inte min syster heller).
 
Vad vill jag ha sagt med ovanstående? Jag vet inte riktigt, dels tycker jag att det är en gullig berättelse om 7:an och dels intresserar jag mig för hur lagom som företeelse och norm påverkar mig och oss.
 
I grunden tror jag att det handlar det om att vi är ett flockdjur, vi vill passa in, känna samhörighet, bli accepterade och respekterade. Om vi bryter mot outtalade regler om vad som är lämpligt utsätter vi oss (och även ibland flocken) för risker. Vi kan hamna på kanten, bli fnissade åt, bli bortvalda, vi kan irritera några. Det är läskigt.
 
Jag röstar för att vi ska våga ta ut svängarna lite mer, ta en för stor tårtbit, skratta för högt, säga vad vi tänker, göra hoppsteg när vi promenerar och lyssnar på bra musik! Vi ska också sträva efter att vara mer öppna för varandras olikheter och variationer! Vi har ju hela talserien till vårt förfogande!  😀

Bokmärk/Dela
Fler

Lämna en Kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: