Att bli Psykolog i Landstinget i Värmland

av Petter Tunlind den 14 september 2011

Nu har jag precis skickat iväg min ansökan och väntar otåligt på att få kalla mig legitimerad psykolog. Det senaste året har jag spenderat med att göra min PTP-tjänstgöring på BUP i Karlstad. För de som inte är insatta är PTP-tjänst det arbete som psykologer gör under handledning i ett år direkt efter sin examen, ungefär som en läkares AT-tjänst. När man har klarat av det så blir man legitimerad psykolog.

Jag ska alltså på allvar bli psykolog och stödja mig på mina egna ben. Jag kommer att få arbeta utan skyddsnät, men förhoppningsvis även kunna påverka mer och driva de frågor jag brinner för. Det är både spännande och skrämmande att ge sig in i detta svåra, viktiga och oändligt intressanta yrke på riktigt. Det är ett yrke där man dagligen ställs inför den svindlande utmaningen att försöka förstå och hjälpa människor i deras svåra stunder. Det påminner mig om dikten Galleriet av Tomas Tranströmer, även han psykolog. Han skriver i slutet av den:

”Det är otydligt men överväldigande.
Han växer fram ur det, och det ur honom.
Det är hans liv, det är hans labyrint.”

Så är det nog ofta med livet och psykologens uppgift kanske är att hjälpa till att hitta en väg i labyrinten. Kanske inte ut ur labyrinten, livet är sällan enkelt och rakt, men väl vidare. Om min bloggkollega Kristina Bredberg gillar färg, form och struktur, så är jag mest förtjust i ord. Då passar det förstås perfekt att blogga och jag hoppas att jag ska kunna ge en bild av hur livet på BUP och livet som psykolog i den Värmländska psykiatrin ser ut.

Just nu ser det ganska ljust ut, men väldigt osäkert. Själv går jag vidare till en ordinarie psykologtjänst. Två nya psykologer har precis börjat jobba hos oss. Vi har nya chefer och massvis av andra nya medarbetare. Det händer saker på BUP och i vår psykologgrupp. Jag hoppas att psykologgruppen ska växa ännu mer, i antal, engagemang och kunskap. Att bidra till det blir min nya utmaning och jag hoppas att få dela den med både gamla och nya kollegor!

Bokmärk/Dela
Fler

{ 5 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }

1 Petter Eriksson 18 november 2011 kl. 16:02

Tack för kommentarerna!

Christina: Bra att veta att stödet finns och att även du gillar Nalle Puh!

Helen: Det stämmer bra att jag är en av de fem BUP:arna som har nöjet att dela lokaler med vuxenpsykiatrin i Säffle varje onsdag! Arbetsdagarna där är bland de bästa jag har faktiskt och det är kul att vi får komma ut i de olika delarna av Värmland.

2 Helen Niklasson Särén 18 november 2011 kl. 15:47

Va trevligt att läsa!! Är det dig vi fått äran att få hit till Säffle ibland på öppenpsyk??
Gillar nya friska ideér i psykiatrins tänkande:))
MVH: Helen Niklasson Särén /Förgätmigejgruppen/

3 Christina Sand 22 september 2011 kl. 20:56

Ser fram emot att få jobba med dej och låta dej brinna för dina frågor, men hoppas du känner att vi alla kan vara ditt skyddsnät!
Nu börjar öventyret!
”Utan Puh skulle äventyret vara en omöjlighet, sa Kanin högtidligt…. Omöjligt utan mig! En sådan björn är jag! sa Puh stolt för sig själv.”

4 eva Svoren 21 september 2011 kl. 00:38

Vind i seglen!

5 Karin Haster 15 september 2011 kl. 16:23

Härlig läsning!

Lämna en Kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: