Nya vindar inom psykiatrin i värmland

av Kristina Bredberg den 20 juni 2011

Jag var en av alla dem som fick möjlighet att delta på psykiatrikonferensen i Karlstad. Några härliga dagar, eller hur? 

Fredrik Lindström, språkforskare och doktorand i nordiska språk, lär ha sagt att från början var allt nordiskt språk danska. Så började även psykiatrikonferensen. Med en stark klang av danska öppnade divisionschef Claus Vigsø dörren till de efterlängtade dagarna som skulle bli ett avstamp till framtidens psykiatri. 

Claus framhöll ord som kunskap, kvalitet och känsla. Just kunskap och evidens pratades det fortsatt om. Vid ett tillfälle beskrevs kunskap som ”inte svart eller vit utan har en tendens att vara grå”. 

Hur ser vi på vår egen och andras kunskap? 

Här stannar jag en stund. Här stannar jag en stund för att jag anar att just hur vi ser på vår egen och andras kunskap har stor betydelse i mötet med varandra. Tänk om vi i framtidens psykiatri skulle tänka vår kunskap i färger och att vi i ett team har olika kunskap med olika färger.

Tillsammans ”skapar” vi formeringar och färgskalor i alla tänkbara nyanser. Färgerna ger tydlighet som gör det möjligt att gå i och ur sammanhang, att samverka, att avgränsa. Min förhoppning är att vi kan mötas och blandas i en betydligt bredare färgskala. Vilket jag tror kommer att öka tydligheten inåt i våra arbetsgrupper men även ut mot samverkanspartners och våra kunder. 

På 1960-talet uppfann Gunnar Knutsson pärlplattan. Pärlplattan är en platta där pärlor läggs sida vid sida och formar mönster. Kommer ni ihåg pärlplattan? I mitt vardagliga arbete önskar jag just att se vår kunskap i en bredare färgskala. En kollega bär röda, ljusgröna och blå kunskapspärlor. En annan mörkt gröna och röda, jag själv bär gult och blått. Nu blir vårt arbete att lägga en hederlig gammal pärlplatta. Att inom befintlig ram forma, omforma, intensiviera, avsluta. Allt för att ge god vård till våra värmlänningar. 

Det är viktigt att göra crossover men hur gör vi? Får vår kunskap synas? För mig ligger dessa funderingar nära frågor som… Hur tar vi till vara våra resurser och, framförallt, gör vi det? Ser vi dem, våra resurser?

Med dessa funderingar tackar jag för mig och vill avsluta som jag började, med Claus. Alldeles i början sa Claus: ”Det är så starkt ljus så jag ser er inte riktigt.” Till det vill jag bara säga: Tack för dagarna och det var just upplevelsen av att vara synlig, att vi syntes, som förmedlades på alla sätt.

Bokmärk/Dela
Fler

Lämna en Kommentar

Tidigare inlägg:

Nästa inlägg: